Detta inlägget kommer handla om vägen hem till mig från fotbollsmatchen vilket brukar ta några minuter, för en vanlig bilförare, men nu körde Andreas så det kändes som en resa till Haparanda, fast på en cykel med två däck utan luft i.

Andreas Hedqvist, en ganska nybliven förare, skjutsade hem mig och kommunens målvaktsgigant Jennipher "Perra" Nilsson från fotbollsmatchen i sin bil. Vet inte om man kan kalla det för bil för det lät som fan om bilen men den gick framåt i alla fall, vilket är en gåta som få kan lösa.
Vi visste att det skulle ta lång tid att komma ut från parkeringen från simhallen men vi glömde ju bort att Andreas körde, så lång tid är bara förnamnet!
Herregud asså.

För det första parkera han längst bort på parkeringen innan matchen, när det fanns hundratals platser som är mycket mycket närmare fotbollsplan.
Oklart varför han gjorde så.
Sen efter matchen så fick vi ju självklart gå längst bort på parkeringen där vi hade bilen.
Inga brutna ben eller blåmärken så det klarade vi galant.
Men sen skulle ut från parkeringen. *suck*

Alla bilar var ju smarta och ställde sig så nära fotbollsplan som möjligt så de kom på "huvudleden" där inne på parkeringen. Och vi kom ju från sidan och kärringen som körde, eller förlåt, Andreas, han vågade ju inte ta för sig så Jenipher och jag började ju klaga och säga allt från himmel och jord till honom.
Och efter en lång väntan så fattade stolpskottet som körde att han måste ta för sig lite för att komma ut så till slut så gjorde han det och vi kom ut på vägen hela och glada. Förlåt, vansinniga.
Han blev givetvis lite småsur och gasade på så han nästan låg och slicka där bak på bilen som var framför.
Och vad gör han sen?
Jo, han kör på en död fågel, vilket är jävligt lågt.
Antagligen ville han bara visa att det är han som kör och att det är han som bestämmer, så han ville väl bara visa var skåpet ska stå.
Dock såg jag ingen respekt alls i hans beteende.

Lågt Andreas, mycket lågt.