Jag minns det exakta klockslaget du försvann.
Jag minns allt du bakade, och hur gott allt var.
Jag minns dina skämt och att du alltid gjorde personer i din omgivning lyckliga och glada.

Jag fattar det inte än att du är borta fast det var flera år sedan du försvann.
Du försvann på en tisdag och på söndagen innan så åkte jag hem från er och du var hur pigg och glad som helst.
Du var som vanligt med andra ord.

Jag brukar inte vilja snacka om dig för det tar på krafterna inombords.
Men jag vill visa att du fortfarande finns i mina tankar så en tatuering har jag funderat över många gånger.
Och någongång i livet kommer den.
Vet inte om den kommer bara vara till dig eller till min släkt men något ska det bli i alla fall.


Du anar inte vad jag njöt när jag åt upp den sista brödbiten som du hade bakat.
Tog säkert 10 minuter att få i sig den mackan.

Du kommer alltid vara älskad och saknad, mormor.