Jag är helt tom.
Vad säger man?
Det kom som en chock.
Som en spark mellan benen.
Och den tog klockrent.
Mitt i prick.
Elitfönster, där jag nyligen blev anställd, ska läggas ner.

Praktik genom gymnasiet tre dagar i veckan i 14 veckor.
Traniee-plats (som praktikant fast lite betalt) genom högskolecentrum i 9 månader.
Och sen blev det en visstidsanställning på 8 månader för mig, dock hinner jag bara
med 6 av dem innan det läggs ner.

Jag har spenderat lite tid på Eliten (Elitfönster) i Överum.
Tidiga mornar till sena nätter har det blivit genom åren.
Efter alla dagar och kvällar med mitt två-skift så tar det förmodligen slut 31 december då
Elitfönster läggs ner i Överum.

Man älskar verkligen att gå till jobbet när det finns så härliga och underbara personer som det har gjort.
En del kommer man fira att man slipper men det flesta blir att sörja.

Minnerna från Elitfönster kommer jag aldrig att glömma.
Det går faktiskt inte glömma.



Printz och Pecka på en jobbfest.


Bakom kulisserna på Elitfönster.


Jenny, Printz och Pecka på jobbfest.


Lite lek när golvet skulle fixas.


"Linan måste gå".
Ett uttryck som man sent glömmer.


Hur avslutar man detta på ett bra sätt?
Kvittar vad jag än säger, det där lär väl inte bli kvar ändå.
En vacker dag kommer jag fira att jag slipper många på jobbet.
Noterbart är att jag skrev "en dag".
Och i hela mitt liv kommer jag sörja att vi i skiftet inte kommer jobba tillsammans mer.