Eftersom man är farsa nu så innebär det ju inte att man bara byter blöjor.
Numera finns det ju familjeparkeringar lite här och där vilket innebär att man har nära till ingångarna.
Perfekt.
Var på IKEA i Linköping idag och jag tog genast den bästa möjliga familjeparkeringen jag hittade.
Näst längst fram, dock var det den bästa enligt mig då den andra parkeringen längst
fram skulle ha massa kundvagnar bredvid sig vilket jag inte ville ha.



Och så finns det ju idioter som ställer sig vart fan som helst.
T.ex. folk som ställer sig på familjeparkeringar men inte har några barn..
Vad fan är det med folket?

Såna här kvällar, sega och tråkiga, så kan vilken tanke som helst komma upp.
Idag är en sån där seg och jävligt tråkig kväll.
Och idag var det en barndomsvän som fick min tanke.

Just nu befinner han sig i himlen sedan han tog livet av sig för ca fyra månader sen.
Vi spenderade många timmar och dagar med varandra när vi var små, och vi hade hur kul som helst.
Tyvärr tappade vi kontakten när vi blev äldre, men vi hälsade dock på varandra när vi sågs och
ibland när vi sågs på fyllan så blev det ett litet snack.
Du har en del i att jag håller på Sveriges bästa hockeylag, HV71.
Det är jag riktigt stolt över.
Och du är en väldigt stor del i att jag lärde mig cykla utan händer så pass tidigt som jag gjorde.




Min bortgångne barndomskompis David och jag.


Vad jag hört så tog du ditt liv samma årsdag som din far gick bort/tog livet av sig (kommer inte riktigt ihåg).
Jag vet inte hur du hade det i livet men tydligen så var ditt liv inte så lätt som det såg ut att vara.
Men när du tar ditt liv samma dag som din far, tyder bara på att du hade ett hjärta av guld.
Dock lämnade du din mamma helt ensam i familjen nu, så jag hoppas du tar hand om henne från himlen nu.
För det förtjänar hon.
Det gick inte att hata dig, David.

Leah är idag två veckor gammal/ung och det känns som hon har varit
med i flera månader.
Jag vet inte varför det känns så men det gör bara det.
Eller så är det bara jag som har vant mig förbaskat fort med att
byta blöja, torka spyor, gå med barnvagn, gå med bilstol och allt det där.
ALLT tar mycket längre tid men det känns faktiskt riktigt bra än så länge med allt.


Leah, som blir två veckor idag.

Jag har inte fattat det än.
Den där tjejen på bilden, det är MIN dotter.
Lilla gubben, som morsan säger, är pappa.
Helt sjukt.
Helt ofartbart.
Även fast jag byter blöjor och allt annat så fattar jag det inte riktigt än.

Nu ska jag sluta med detta, det leder ingenvart.
Jag fattar fortfarande inte att jag är pappa.
Och förmodligen kommer ett inlägg om fem månader igen där det står samma sak.

Ska se film med Leah nu.
Eller ska jag säga att jag ska gå och se film med min dotter?

Nu är DEN äntligen ute och DEN kan även kallas hon nu.
För det blev en liten tjej på 48 cm och hon hade en vikt på 3265g.
Namnet blev Leah.
Det där h:et är pricken över i:et.
Fattaru?!


En vanlig syn.
Sover nästan hela tiden och vaknar när hon är hungrig.
Så det ska vara.


Jag fick äran att sätta på henne första blöjan och sina första kläder.
Eller är det en ära förresten?
En sak är givet dock, hon älskar sin pappa, redan från första stund.
Viktigt.


Ögonen öppna, wow!


Mina och min dotters fingrar.
Mina är högst upp.
HA, där lura jag er allt!
Längst ner är mina...


En mycket nöjd och nyduschad Leah.


Lite blött hår.

Leah mår bra.
Min sambo mår bra.
Och pappa Joakim mår suveränt.

En sak har jag att säga.
Jag trodde till 120% att jag skulle slippa allt klagande från min höggravida tjej.
Men i baljan heller!
Nu är det ännu värre.
Håll ut farsan Jocke, du klarar det!
ANDAS!
Det är det viktigaste!
Andas...