Slutet, av 2012.
Om exakt 75 minuter i skrivande stund börjar år 2013.
Min dotter brukar lägga sig halv sju sju men idag vill hon bara inte sova.
Så vi har sett på film och busat hela kvällen.
Och det är som jag säger, jag njuter bara en kväll som denna.
Vem vill inte spendera och mysa med sitt barn de sista timmarna
på året?
Jag har lovat mig själv en sak till nästa år.
Det kommer att bli svårt.
Och tufft.
Men jag ska försöka njuta till max när jag har min dotter i min närhet.
Det är inte hennes fel att hon finns.
Det är inte hennes fel att hon inte lyssnar hela tiden.
Hon är ett barn och inget barn är perfekt när dom är så små.
Små barn är väl gjorda för att vara i vägen, busa och vara allmänt jobbiga när
en annan är som tröttast, eller?
Har jag fel så säg till.
Det är föräldrarnas beslut att barnet kom till, så varför inte bara njuta??
Även fast små barn är jobbiga så är det inte deras fel.
I alla fall inte när dem är så små.
Sen handlar det väl om hur man uppfostrar dem.
Och till dem som skriker, slår och misshandlar era barn..
Er kommer jag aldrig förstå mig på.
Vem tjänar på när man skriker eller slår något barn?
Barnet?
Föräldern?
Båda?
Svar: Ingen.
Så Joakim F. Karlsson.
Njut extra mycket när du har din underbara, busiga, lilla dotter i din närhet!
Ge ett extra stort leénde tillbaka när hon ger sitt underbara leénde mot dig.
Om hon busar, så busa med henne!
Min dotter förtjänar det bästa i mina ögon.
Och jag antar att era barn också gör det, fast i era ögon.
Resan som pappa + 1 års firande!
I April förra året kom det stora beskedet.
Det slog till hårt.
Rädslan var enorm.
Allt förändrades.
Jag skulle nämligen bli pappa.
Jag tror att jag aldrig hade hållt i en bebis innan.
Jag hade knappt sett en bebis på nära håll.
Jag visste inte hur man bytte blöjor.
Jag visste inte hur jag skulle bli som pappa.
Jag visste inte om jag skulle ha något jobb så jag kunde försörja familjen.
Jag visste inte alls hur mitt liv skulle se ut.
Jag visste knappt någonting.
9 månader senare så stod jag där med världens finaste tjej, i famnen.
För första gången.
Jag visste fortfarande inte hur man bytte blöja,
men jag visste att jag skulle klara av att vara pappa.
08:18 den 6 December 2011 föddes våran lilla busunge.
1 år senare (imorse) så låg jag bredvid henne i sängen och vi öppnade
hennes paket tillsammans på hennes 1:års dag.
"Vad ska jag hitta på för bus nu då?"
Fina du.
Tårtan som vi beställde.
Det tar på krafterna att vara pappa.
Det är mycket man får offra.
Det kostar mycket att ha barn.
Och när barnet är fött är det ett ansvar som vilar
på axlarna livet ut.
Och axlarna blir riktigt tunga ibland.
Men helt ärligt.
Vem fan bryr sig när man har en helt underbar dotter som
man bara kan älska?
Och en sak till.
Jag lärde mig faktiskt att byta blöjor,
samma dag som min dotter kom.