Jag brukar fråga mig själv varför man ska följa strömmen när man kan gå sin egen väg.
Men ikväll så följde jag strömmen till 108.4%.
Jag såg nämligen, som flera miljoner andra svenskar, på melodifestivalen.
(Näst intill tvingad av min sambo).
Men i alla fall, jag hade mitt gottgott så jag har överlevt.

Just nu är jag mest besviken på en sak faktiskt, och det var att Marie Serneholt inte
kom vidare.
Personligen tyckte jag att Salt & Pepper var en annorlunda men riktigt skön låt som stack ut.
Sean banan är en riktigt skön snubbe och låten kunde ha varit bättre men den höll ganska hög klass och i mina ögon så förtjänade han ett bättre öde än en andra chans.

Och nu är det klart att Dead By April och Loreen gick till final.
Jag säger detta med hela mitt hjärta.
Jag fattar verkligen inte hur man kan lyssna på folk som skriker i låtar.
När Dead By April inte skrek så var låten godkänd, men bara skriket får mig att vilja dra ut och slänga mig i snön.
Och tro mig, gå ut när det är -21 grader är inget jag gör frivilligt!

Loreen vet jag inte vad jag ska tycka om.
Jag lyssnade inte så noga på låten om jag ska vara ärlig.
Jag hade fullt upp med att förstå hennes dans och samtidigt störde jag mig på att hon fixade håret, i mina ögon kändes det som att det var 24/7.