Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Jag vet knappt om jag ska kissa eller bajsa när jag ska på toaletten.
Så är läget just nu.

Vi har spanat in en lägenhet med bostadrätt och jag och någon helt okänd person slåss
om att ha högsta budet på lägenheten.
Vi slåss om en lägenhet där bland annat badrummet behöver totalrenoveras.
Jag vet vad det kommer kosta att renovera.
Frågan är om min "motståndare" vet.
Priset börjar glida iväg rätt skapligt nu så jag hoppas att den andra ger sig snart!

Just nu har den andra killen/tjejen högsta budet och säljaren har en visning imorn också på ännu en spekulant.
Dock så kommer jag ringa precis efter visningen imorn och slänga till med ett bud.
Och jag lär bli nådigt lack om jag inte får lägenheten då.
Skulle ju vara lite smått kul om det var någon jävla miljonär jag "slåss" mot.




Här är en liten och söt bild på köket som finns i lägenheten.
In med mitt köksbord och mina stolar som jag har gjort själv och upp med lite fräscha luckor så
ska det nog kunna bli ordning på torpet i detta kök.
Nya tapeter är nog ett måste med.
Och det är en dörr mot uteplatsen bakom bordet om ni ser.
Där är det tänkt att det ska sitta en lamellgardin.
Fy bövelen så vackert det kommer bli!
Och glöm att det kommer vara vita eller svarta lameller, som varenda kotte beställer.
Vi kommer vara udda och slå till med något speciellt.
Kanske grön blandat med något?
Den där lamellgardiner kommer i så fall förgylla varenda dag för mig.
På andra sidan av köket, som ni inte ser, så finns det diskmaskin, stor kyl och frys.

Men det kommer kanske ett inlägg imorn om att gick segrare ur striden.
Om det inte kommer ett inlägg har jag förmodlingen förlorat fighten om lägenheten och
bara gud vet vad jag gör då.
(Sitter förmodligen i soffan och äter godis)

Efter att jag började jobba på Västerviks Markis och Persienn AB så har jag fått
en annan syn på solskydd.
Innan så har jag inte lagt märke till det här så jätte mycket,
men nu är solskydd det första jag kollar på när jag ser ett hus.
Yrkesskada, heter det.
Men..
En del solskydd gör de där lilla extra på huset så att hela huset blir riktigt fint.
Ta t.ex. en terassmarkis, en sån kan göra nästan hela huset.

Här har jag tagit lite bilder från nätet, och samtliga solskydd vill jag ha i mitt hem.
Dock kanske inte i just de färgerna som finns här, men det finns rätt mycket att
välja mellan.


Lamellgardin.
En av mina större favoriter.
Den är riktigt snygg och lätt att använda.
Plus att den är rätt enkel att montera.
Finns med lina där man vinklar lamellerna och en annan lina till
att dra ut och in lamellerna.
Finns även med motor.
Motor är riktigt fint.



Lamellgardin, som bilden över.
Dock i en annan färg.





Plisségardin.
Finns väldigt många olika färger här med men jag måste nog säga
att en vit plissé är en av mina favoriter.
Väldigt lätt att montera upp och lätt att hantera.
Finns även mörkläggande om så önskas.



Terassmarkis.
Om man sitter ute mycket så är detta ett måste.
Finns massa olika modeller och finesser.
Men jag säger det kort och enkelt.
Lägg på en eller några tusenlappar så får du en riktigt härlig markis.
Finns även med motor.
Och vad var det vi sa?
Motor är fint!
*Tryck* (och så åker markisen ner).
Eller vill ni hellre stå och veva som en galning?

När jag köper hus så vet ni vilka solskydd jag vill åt.

Jag måste faktiskt dra en liten hyllning så här en tisdagkväll som denna.
Hyllningen vet jag inte riktigt vem det är som ska ha men jag hoppas att ingen tar åt sig
om han/hon inte känner sig träffad.

Om jag säger Truckgatan, så säger ni?
Exakt, ingenting.
(Truckgatan ligger mellan Jet (vid dollarstore) och Jenny-området.)
På den gatan så ligger nämligen Café Fridkulla, ca 2,5km från centrum.
Förmodligen stans billigaste om inte kommunens billigaste café.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara för jag vill inte på något sett vara dum.
Men de som jobbar på cafét har svårare än oss andra här i livet, om man kan säga så.
Allt blir inte perfekt som de bakar, men det är banne mig bara på utsidan det syns.
Chokladbollarna blir t.ex. inte helt runda, men va fasen gör det?
De saker jag har ätit där smakade förbannat gott.
Och det var nästan för billigt också.

Jag var där i förmiddags och jag bytte fyra markisvävar och personalen där inne kom
ut och prata och var jätte trevliga och blev hur glada som helst när vävarna äntligen skulle bytas.
Det sa inte bara att det var snyggt, utan varför det är snyggt.
Det är inte många som säger så.

Jag kände inte till cafét för sju månader sedan, det var helt okänt för mig.
Och jag tror det är ganska okänt för många, speciellt unga.
Jag var där idag när det självklart var som mest folk, och jag tror inte en enda var under 40
när jag var där och slet i värmen.
Kändes riktigt bra att skriva slet, det skulle min chef se.

Det jag vill komma fram till är att det är faktiskt riktigt roligt att man kan ha en sån här grej,
att det verkligen är folk som tar tag i det här och fixar jobb åt det som har lite svårare än oss andra.
Jag vet helt säkert att det är en som jobbar där och hjälper till, men annars tror jag
att det bara är folk som har lite svårt.
Det har öppet 8:30-14:00 måndag-torsdag och på fredag 8:30 till 11:30 (tror ja).
Det är värt att dra dit och ta en fika.
Det ligger lite pyrt till men nu när det är så fint väder är det bara att gå dit.
Eller åka bil, det hade jag gjort.

En kortis här bara.
Har hört att det var ett inbrott på detta café.
Hur rik är man om man gör inbrott på stans billigaste café?
Jag vet inga detaljer eller vad som togs (om någonting nu togs) men jag tycker det är riktigt sjukt.
Att det ska vara så svårt för folk att växa upp.

Själv med min underbara dotter en fredagkväll så har jag nu kommit på det värsta jag vet.
Bland det värsta i alla fall, det här måste vara på en topp tre lista.
Och det är inte att byta blöja, torka spyor eller ta fullt ansvar för henne eftersom min lilla sambo är på bio.
Bland det värsta måste vara när hon sätter i halsen,
och man slår och slår på ryggen men inte fan hjälper det.
Pulsen går upp på max direkt och paniken börjar komma och man funderar på om man måste ringa 112.
Man slår hårdare och hårdare på hennes rygg och man börjar nästan skaka henne i hopp om att allt ska bli bra.
Och när hoppet nästan är ute och man har nästan slagit 112 på telefonen så får hon tillbaka luften.
Man drar en lättande suck och man vill bara skälla ut sin dotter för att hon skräms så dant, samtidigt vill man bara krama om henne.

Och det här händer inte en gång i veckan, det händer fler gånger.
Och jag hatar när hon sätter i halsen.
Jag verkligen hatar det.
Hörde ni?
Jag hatar det.

Jag har sett mycket.
Men jag har nog sett en av de värsta sakerna man kan tänka sig som förälder nu.
(Kändes vuxet att skriva förälder och att syfta på sig själv.)

Såg en film på Facebook som gick under titeln "världens sjukaste mamma" och den var strax över fyra minuter men jag tror jag såg ca en minut på den filmen, sen hade jag fått nog.
Man ser en mamma slå, sparka, och nypa sitt barn som är runt nio månader.
Och det är banne mig inga dåliga slag stackarn får ta emot.
Mamman slår med en kudde och med handen, ger käftsmällar och totalt misshandlar barnet.
Barnet skriker, skriker, skriker, skriker, skriker och skriker (x1000).
Under den stunden jag såg så visar mamman inga känslor överhuvudtaget.
Och två andra småbarn står och kollar på.
Samtidigt som det är någon som måste filmat.

Helt seriöst, vad finns det för folk?
Är det många barn som blir så ordentligt misshandlade tro?

Och jag som känner mig taskig om jag råkar ge min älskade lilla dotter Leah en liten smäll, hon bryr sig dock inte men jag känner mig ändå dum.
Sen finns det vissa som kan ge sitt barn käftsmällar och inte känna sig dum alls.

Flaggan borde vara på halv stång idag.
Flaggorna borde vara på halv stång idag.
Hela jag sörjer en dag som denna.
Förmodligen är det många som skrattar åt mig en dag som denna (speciellt mina kusiner).
Dem som skrattar är det folk som känner mig.

När jag köper skor vill jag helst ha dem livet ut, plus lite till.
Men alla (förutom jag) fattar att det inte funkar för skorna går ju sönder efter ett tag.
Även när mina skor går sönder så fortsätter jag att använda dem.

T.ex. mina fotbollsskor jag hade på en cup i Danmark, dobbarna lossnade helt under en match,
som bästa utväg för stunden så tejpade jag fast dubbarna.
Visst, de störde mig ganska mycket under matchen, men dobbarna satt kvar när slutsignalen ljöd.
Och efter matchen tog jag bort tejpen som var lite slarvigt satt, och tog ny tejp och tejpade på nytt.
Och skorna höll i ett par matcher till.
Kommer inte ihåg vad som hände sen men jag tror, tyvärr, att jag blev tvingad att köpa nya skor.

En annan gång, det var någon gång på 90-talet som jag hade ett par gympaskor som såg ut som stryk.
Eller, jag kommer inte ihåg helt men har för mig om att de knappt höll ihop.
Och jag var i Danmark på semester med mina kusiner och jag vet inte om det skämdes eller
vad som stod bakom detta men dem köpte nya skor åt mig och tvingade mig kasta det gamla skorna.
Och de tog även kort på det magiska ögonblicket när jag stod vid papperskorgen och är på väg att slänga mina älskade skor *snyft*.
Den där historien kommer jag få höra många år framöver tror jag.
Och den är alltid lika tung att höra.

Och nu har den där tunga dagen kommit tillbaka, jag har slängt mina trasiga, vita, snygga och riktigt sköna skor.
Noterbart är att ingen hade sagt till mig att göra detta.
Ganska rutinerat att jag har köpt ett par likadana, är man nöjd med ett par skor så är man!
Nu när jag har slängt mina skor så borde förhoppningsvis mina kusiner vara stolta över att jag har
lyckats göra en sådan grej.
Vet inte om jag vågar berätta för dem att jag har kastat ett par skor, risken är stor för att de ska svimma av chock!

Förresten så har jag ett par utomhustoffler som jag har haft i många, många år.
Alldeles för länge, enligt många.
Det är hål vid hälen på båda tofflorna och det är i princip så utnötta det kan vara.
Och varje gång jag har dem så går mina strumpor sönder för att det är hål vid hälen på tofflorna.
Men tror ni att jag har kastat dem?
Nix.
Det skulle nog bli världens kortaste inlägg om jag skrev alla som inte varit på mig att slänga mina älskade sommartofflor.

Skor ska utnyttjas till max, och ibland får man faktiskt offra några strumpor och slösa lite tejp om så måstes.

Jag kan slänga skor om jag vill, men det är sällan jag vill.

Sitter och äter bullar och kikar lite smått på Barcelonas match på nätet.
Smsar även med min syster om jobb och cv o.s.v.
(I bakgrunden hör man hur chipsen bokstavligen krossas sönder i Saras mun)

Men på tal om cv, som betyder fritt översatt levnadsbeskrivning (enligt en sida).
På mitt cv har jag dock skrivit "Mitt liv på papper".
För det är exakt det de handlar om.
På cv't står allt jag har gjort, allt jag har lärt mig, hur jag är som person, vad jag gör om dagarna,
utbildningar, erfarenhet från jobb o.s.v.
ALLT ska stå med.
Om du har hjälpt din kompis granne att måla ett staket ska du skriva ner det.
Om du hittar en 500lapp och lämnar in den till polisen ska du skriva ner de,
det bevisar hur du är som person.
Det sistnämnda kanske var att ta i men jag ser absolut inget fel med det.

Detta är vad jag tycker och tänker och har ni någon åsikt så hör av er.
Alla sätt går bra, helst inte flaskpost med tanke på att jag sällan håller till vid vattnet i dessa tider.
Kallt och blåsigt är inget jag föredrar (Förutom idag då det var runt 25 grader).

Jag är ingen expert men jag är nöjd med mitt cv och jag har hört mycket positivt om det, jag har även hört negativa saker och det har jag tagit med mig.
Eller som min nuvarande chef sa under intervjun.
"Har du några frågor? Jag har inga frågor till dig, allt stod klart och tydligt i ditt cv"
Men det kan alltid förbättras.

Jag har i princip fått med allt jag gjort under mitt liv, flera meningar och rader består bara av
sånt jag har gjort hos min morfar som bor på landet, bara en sån sak.
Och jag har som ett litet mål här i livet att fylla på det där pappret med fler och fler saker,
erfarenhet som utbildningar, det kvittar.
Det ska fyllas på.
För allt som står på det där pappret, det händer i mitt riktiga liv.
Och det som händer i mitt riktiga liv, det är jag stolt över.