Jodå, jag lever än så länge!

Varför drar jag en suck varje gång jag får tanken på att skriva ett blogginlägg?

Aja, nu har sucken gått ur rummet så nu ska jag fortsätta.

 

Jag har märkt att det inte alls är kul att stå på två lägenheter, varav den ena totalrenoveras.

Inte nog med det så måste jag kunna försörja mig själv samt min sambo och våran dotter.

Och inte nog med det, jag har ju inget jobb heller!

Kris, är ordet.

Som tur är har jag ett jobb bara ett telefonsamtal bort. Jag vill dock avvakta lite med det.

Och just nu sitter jag och väntar på att ha en telefonintervju, för första gången.

Spännande, är ordet.

Nervöst, är inte ordet.

Ganska skönt att inte behöva fixa ordning sig själv.

 

 

Men i våran nya lägenhet är vardagsrummet nästan klart nu.

Taket och väggarna är klara, så det är bara golvet som fattas nu.

Och nästa projekt blir väggarna i min dotters rum, bara vi får hem den lilla tapeten vi har beställt åt henne.