På morfars 85års kalas i lördags så bjöds det på mycket alkohol och dans.
Vi ville se hur mycket pensionärerna klarade av men de däckade redan efter några glas, veklingar.
Skämt åsido, klart som fan vi inte super ner det gamla.
Men det hade varit kul.
Tänk dig själv en 90 åring står på bordet inför massa folk och visar sina danser de lärde sig på 30-talet, WOW!

Jag var ju som sagt sjuk och jag orkade inte med allt prat vid bordet så jag befann mig mestadels i ett annat rum med mina två kusiner.
För att liva upp stämningen vid fikabordet så bestämde de sig för att hämta en gitarr och ha lite allsång.
O herregud säger jag bara.
En grupp pensionärer med medelålder på ca 71-76 år ska ha allsång.

Jag må säga att det var en liten speciell version av allsång.
Varje låt var två meningar lång (texterna var tydligen svåra att komma ihåg).
De sjöng fel minst fem gånger i varje låt som bestod av som sagt, två meningar.
Pensionärerna stack hem en efter en.
Gitarristen spelade fel.
Men herregud vad jag och mina kusiner skrattade i sofforna i de andra rummet!


Gitarristen hade trevligt med det lite äldre damerna och herrarna.
Även att det spelades fel och sjöngs fel i varje låt så tycker jag ändå
att det var en trevlig stund, även fast jag befann mig i ett annat rum, 15m bort.

Nu har min kompis bokat biljett åt oss till Winnerbäck som kommer hit på fredag.
Jag är inget jätte stort fan av han men jag tror ändå att det kommer bjuda på en härlig kväll med mycket myggbett på hela kroppen.

Förövrigt får jag tacka syrran för chokladpuddingen igår som hon fixade till mig.
(Blev hotad av henne att skriva det med tanke på att ni inte hört något snällt om henne.)
Men det var faktiskt sjukt gott.

"Förlåt, förlåt, förlåt
för allt jag gjort, eller borde ha gjort
Förlåt, förlåt, förlåt
för allt jag sagt, eller kommer att säga
Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt, förlåt"

M. Weideskogs låt är så grym!


Jag vet att jag lovade att ta massa bilder från kvällen igår men jag glömde ju totalt bort de.

Vi körde ju som sagt brännboll, och mitt lag förlora så jävla hårt så det är sinnes.
Alla i mitt lag var taggade till tusen och tog brännbollen som en VM-final.
Det var tal om sörjfest och självmord efteråt från en del i laget om vi förlora, så seriöst var det.
Vad jag har hört har ingen dött än så hoppas de bara hade en sörjfest!

Efter matchen satt vi lagvis och snackade och så, men sen hoppade jag över till motståndarlaget och började snacka, och vilket liv det blev!
Herregud!
Men herregud vad glad jag blev!
För rätt var det var så skriker en f.d pingisspelare mitt namn som jag inte träffat på typ 2 år.
Han var med i motståndarlaget och där ser man hur blind jag är, hur fan kunde jag missa att se honom?
Vi brukar bara ses sida vid sida vid pingisbordet och ha långa och hårda matcher mot varandra.
Men igår så fick jag träffa honom och ta några öl tillsammas med honom vilket var jävligt fint.


Idag är det sista kvällen och då måste jag fan försöka ta lite bilder.
Annars så kommer jag aldrig förlåta mig själv.

Vi hörs imorn och ha en kanon lördag!
Tänk på att ni lever bara en gång.
Och många inte ens de, tyvärr.

På torsdag börjar det alla har väntat på.
Alla Västerviksbor vet vad som väntar.
En del utifrån vet vad som väntar.
Turister vet.
Frågan är:
Vet ni?





Direkt när jag tänker på visfestivalen så får jag upp en bild över stan där det kryllar av folk och man ser kompisar eller folk man känner igen vart man än kollar.

Vissa föredrar att hänga inne i slottsruinen när artisterna blåser på för fulla pattar.
Och det fattiga sitter utanför slottsruinen och lyssnar på artisterna.
En del är hemma och festar för att senare dra ner på stan.
Vissa tar några kalla på krogen.
Vissa går bara ner och kollar läget.

Men en sak är säker.
Alla har lika kul ändå, för visfestivalen är ändå något speciellt.
Det är det roligaste om händer här i Västervik år efter år efter år.
I år kommer artister som Niklas Strömstedt, Cajsastina Åkterström, Jack wreeswijk mm.
Kollade bara lite snabbt på artisterna men det är väl det kändaste som kommer, vad jag såg.

Jag vet inte vart jag kommer vara eller vilka jag kommer vara med eller hur full jag kommer vara.
Men jag lovar, jag kommer må gudomligt hur det än blir!
Fullt ös - medvetslös.
Eller vad är det man brukar säga?

Visfestivalen håller på torsdag, fredag och avslutningsvis lördag.
Och det kommer bli ett sjudundrande drag!

Nu är hela familjen här hemma igen och mamma tog de döda blommorna med en nypa salt.
Hon läste mitt inlägg om blommorna och hennes kommentar var "ja, de får väl vila i frid".
Hade räknat med en ordentlig utskällning och jag hade även gjort lite fint i garaget för trodde nämligen jag skulle få bosätta mig där inatt som straff. Men icke sa nicke!
Så med andra ord kanske jag inte behöver vattna alls nästa gång?
Verkar inte vara så farligt när lite blommor dör.

Just nu sitter jag och ser på Van Veeteren och gråter så det bara sjunger om det.
Eller är det möjligtvis svett?
Hmm..

Och imorgon så blir det nog min första speedwaymatch för säsongen.
Men vem ska man gå med?
Vem blir den lyckliga?
Aja, det löser sig imorgon!


Västervik vs Vetlanda i speedway imorn.
19:00 och matchen sänds här ifrån Västervik på canal+, ett måste att se!!

Detta inlägget kommer handla om vägen hem till mig från fotbollsmatchen vilket brukar ta några minuter, för en vanlig bilförare, men nu körde Andreas så det kändes som en resa till Haparanda, fast på en cykel med två däck utan luft i.

Andreas Hedqvist, en ganska nybliven förare, skjutsade hem mig och kommunens målvaktsgigant Jennipher "Perra" Nilsson från fotbollsmatchen i sin bil. Vet inte om man kan kalla det för bil för det lät som fan om bilen men den gick framåt i alla fall, vilket är en gåta som få kan lösa.
Vi visste att det skulle ta lång tid att komma ut från parkeringen från simhallen men vi glömde ju bort att Andreas körde, så lång tid är bara förnamnet!
Herregud asså.

För det första parkera han längst bort på parkeringen innan matchen, när det fanns hundratals platser som är mycket mycket närmare fotbollsplan.
Oklart varför han gjorde så.
Sen efter matchen så fick vi ju självklart gå längst bort på parkeringen där vi hade bilen.
Inga brutna ben eller blåmärken så det klarade vi galant.
Men sen skulle ut från parkeringen. *suck*

Alla bilar var ju smarta och ställde sig så nära fotbollsplan som möjligt så de kom på "huvudleden" där inne på parkeringen. Och vi kom ju från sidan och kärringen som körde, eller förlåt, Andreas, han vågade ju inte ta för sig så Jenipher och jag började ju klaga och säga allt från himmel och jord till honom.
Och efter en lång väntan så fattade stolpskottet som körde att han måste ta för sig lite för att komma ut så till slut så gjorde han det och vi kom ut på vägen hela och glada. Förlåt, vansinniga.
Han blev givetvis lite småsur och gasade på så han nästan låg och slicka där bak på bilen som var framför.
Och vad gör han sen?
Jo, han kör på en död fågel, vilket är jävligt lågt.
Antagligen ville han bara visa att det är han som kör och att det är han som bestämmer, så han ville väl bara visa var skåpet ska stå.
Dock såg jag ingen respekt alls i hans beteende.

Lågt Andreas, mycket lågt.

I 3.an på gymnasiet hade jag praktik på Elitfönster i en jädra massa veckor och jag jobbade där även lite på loven, 11 dagar sammanlagt.
Och lite då och då får jag en tidning (Mixen) där det står hur det gått för företagen här i Sverige.
I tidningen är det även med lite annat smått och gott, och i denna tidning var det en kalender med.
Alla som fyllde jämt nu i sommar/höst som givetvis jobbar inom företagen här i Sverige var med i den kalenden.
Och nu till det roliga.
11 dagar har jag jobbat.
Och mitt namn stod med i kalendern!
Först gör man sig känd via bloggvärlden här i Sverige, och nu är man även känd inom industrin.
Vart ska detta sluta?
Jag blir inte förvånad om jag är statsminister om x antal år.
Reinfeldt, bäst att du passar dig!

Men killar och tjejer..
11 dagar! fattar ni vilket intryck jag borde gjort?
Jag menar.. Hur många får sitt namn med i en tidning efter 11 dagar på jobbet?
Räknar med att vara med i TV/Radio inom en snar framtid.


Framsidan på tidnigen, inte så mycket att se förövrigt.


Kalendern.
Ni som har jävligt bra syn ser mitt namn på 5 Oktober.



Och ni som är blinda, som mig, så ser ni nu mitt namn tydligt och bra!
Seriöst asså, 11 dagar och redan med i tidningen!
Status.

Nu när föräldrarna har dragit till stugan är jag själv hemma och det innebär stora problem och frågetecken för min del.
Den stora frågan lyder:
Vem i hela friden ska laga min mat?!
Jag kan laga makaroner men båda du och jag vet att man inte kan leva på det hela livet.
Det här är vågat och säga för om min syster ser detta är jag nerslagen inom kort, men jag tänker skita i och äta mat.
Dels för att jag inte kan laga mat och dels för att jag inte är hungrig.
Det är tur man har pengar för jag har köpt kladdkaka och lite choklad som väntar på mig i kylen, smarrigt!